Kommunikation 2 & specialintressen

  • februari 3, 2013 at 2:17

En annan del av detta är hur man framför det man vill inte bara hur man ska tolka kroppsspråk. Ett av de vanligaste problem som finns och som jag också har är oförmågan att vilja prata kallprat. Som att stöta ihop med en bekant någonstans som ställer frågorna hur man mår, vad som händer i livet etc. Vanligtvis förväntar sig människor att svara att man mår bra och beskriver enkelt vad som övergripligen händer i ditt liv. För att sedan förvänta sig samma frågor tillbaka. För mig är denna logik helt ologisk då jg hela tiden ska ha samma standardsvar när jag kanske inte alls mår bra. Det kan också vara otroligt svårt för mig att veta vart jag ska fästa ögonen och hur länge det är lämpligt att kallprata innan man ska gå vidare. Vanligtvis signalerar den andra personen i kroppen och språket när de vil fortsätta med vad de gjorde innan man stötte ihop med varandra. Men detta kommer inte alls naturligt för oss med AS utan är väldigt jobbigt och tar energi för att förstå. Man kan också känna sig väldigt dum som inte förstår detta.

En annan sak som är ganska typisk som kan vara bra att gå närmare på i detta att vi kan prata antingen för mycket och pladdra eller vara väldigt tysta. Kallprat är svårt framför allt att sätta ord och vardagligt prata om saker som flyter naturligt för andra. Istället pratar vi på om fakta som vi kan, ofta ämnen som relaterar till vårt special intresse för tillfället. Dessa intressen brukar man kunna nästan allt om och verkligen gräver djupt in i detaljerad kunskap om ämnet. Allt från att memorera siffror, nummerplåtar på bilar eller hur tåg fungerar. Risken är stor att den andra personen tröttnar på att höra all fakta som kanske inte är relevant för andra. Om man förstår detta som anhörig och personer som har AS kanske man förstår hur man reagerar och varför. Ett tips för de som har diagnosen är att prata med människor i sin närhet och fråga när man pratar för mycket fakta och knep för vilka frågor man ska ställa för att hålla samtalet på ett bra plan för båda parter.

Kommunikation

  • februari 3, 2013 at 2:05

Nu kommer vi till den kanske viktigaste biten för många som har AS och för anhöriga att förstå vad vi vill förmedla och hur man undviker missförstånd. Om du är sarkastisk och motsäger orden du säger med ett visst tonfall och kroppsspråk som säger att du menar tvärtom kommer vi inte att uppfatta detta då vi tar vad ni menar bokstavligt talat. För att ta ett exempel för att förklara vad jag menar kan jag berätta vilket missförstånd jag hade med min mamma efter en shoppingtur i stan som vi senare kunde skratta åt. Men nu till saken. Vi gick förbi ett konditori och mamma sa att vi kunde stanna och slicka fönstret vilket förde med sig min kommentar ”är inte det väldigt ohygieniskt.” Jag hade tolkat det mamma sa bokstavligt talat utan att förstå att hon menade något helt annat. Så tänk på hur ni säger och vad ni säger. För att undvika mer missförstånd, stå inte vända ifrån oss när du talar det gör det än mer svårare för oss att tolka vad det är ni vill. Ett annat klassisk exempel är om ni säger åt oss om det är någon vid dörren när det knackar. Ja svarar vi. Varav följd frågan; om vi kan öppna dörren. Ja svarar vi, dörren går att öppna. När man istället kan säga: Kan du vara snäll att gå och öppna dörren för det är någon som vill komma in.

För andra som har asperger finns det några enkla knep man kan ta till sig själva för att undvika att dessa missförstånd sker. Eftersom många med diagnosen tycker om att lära sig saker kan det vara en bra ide att gå till det närmsta biblioteket och låna en bok om kroppsspråk vilket även kan finnas på nätet. Där kan man se exempel på hur människor gestikulerar för att att förklara vad de menar med rörelser istället för ord. Ställ dig sedan framför en spegel och försök kopiera rörelserna då detta hjälper hjärnan att lättare koppla rörelserna när andra gör det. Att stå framför en spegel är också otroligt bra eftersom spegeln reflekterar våra rörelser som om vi faktisk skulle stå framför en annan person.

Socialt samspel

  • februari 3, 2013 at 1:49

Vi är kanske inte som alla andra, men vi är inte dumma. Asperger beskrivs som en mildare form av autism men detta innebär inte att vi har det lättare i det sociala livet. Det finns en hel del fakta på nätet och i böcker om just denna kategori men det jag vill få fram kommer du inte att finna i ett fakta uppslag om AS. Förståelsen för hur andra agerar och varför kommer inte naturligt utan det är någoting vi måste lära oss att hantera. Via kroppsspråk, rösten och orden kommunicerar vi med varandra. För oss med AS utvecklar vi inte egenskaperna till att förstå andras signaler vart efter vi blir äldre utan oftast lär vi oss genom att intellektuellt lära oss vad det innebär och kopierar andras sätt att vara för att passa in. Detta för att vi precis som andra barn inte vill vara utanför och dömda för att vi är olika än andra.

För mig har det länge varit svårt att utveckla den delen, kanske till negativt att jag fick min diagnos så sent men också till en fördel för att jag tvingades att lära mig att passa in. Missförstå mig inte, denna del var inte alls lätt utan tvärtom skapade den en enorm smärta som än idag påverkar mina handlingar. I mitt försök att passa in ”tog jag över” mina vänners intressen för att passa in bland dom istället för att uttrycka mig i det jag var bra på och genom detta vara mig själv. För anhöriga till barn, vänner, eller lärare till de med asperger ber jag er därför att snälla ha förståelse till att det kan ta tid för oss att visa vilka vi verkligen är. Behandla oss inte som barn då vi har svårt att uttrycka vad vi vill. Det är svårt att sätta ord på vad vi känner och vilka intryck vi får vilket kan till synes verka som att vi inte lyssnar eller inte förstår när vi ill exempel är väldigt disträa och inte tittar er i ögonen. Vi är smarta och vi förstår mer än vad många tror.

Det är inte något fel på våra hjärnor utan hur mycket energi vi har. Skrik inte på oss eller bli upprörd om vi gör något fel som kan såra någon. Oftast är det inte alls vår avsikt utan vi förstår helt enkelt inte alla de sociala regler och normer som finns i samhället. Berätta istället lugnt vad vi gjort för fel och hur vi undviker att göra det igen. En diagnos som heter samma sak betyder inte att vi alla är lika. Vissa tycker om att vistas i sällskap med andra vid fler tillfällen än andra. Ge oss tid och förståelse för att vi ofta behöver dra oss undan när vi behöver för att finna ny energi.

Vad är asperger?

  • februari 3, 2013 at 1:29

Många kanske hört talas om autism och vet lite om vad det är. Men tyvärr vet förvånandsvärt få människor som faktiskt vet mer och vill ta reda på det. Vad vi inte förstår är vi rädda för. Jag vill ta bort några av de missförstånd som det kan leda till om man inte vet vad AS innebär. För det är det enklast att med fakta förklara vad det är.

När vi träffar andra människor bedömer vi dem. Bara genom att se dem kan vi gissa hur gamla de är och vilka de är. Genom att se deras miner och höra hur rösten låter kan vi snabbt avgöra om de är glada, arga eller sorgsna och bemöta dem på lämpligt sätt.
Alla har inte denna naturliga förmåga. Personer med Aspergers syndrom har svårt att avläsa de signaler som är självklara för de flesta av oss och har därför svårt att samspela och kommunicera med andra.

Aspergers syndrom är en form av autism, ett tillstånd som påverkar hur en person kommunicerar med och förhåller sig till andra.
Aspergers syndrom utmärks av svårigheter med socialt samspel (sociala relationer) och kommunikation samt bristande eller annorlunda fantasi och fixering vid begränsade intressen.

Personer med Aspergers syndrom talar oftast obehindrat även om de ibland kan uttrycka sig formellt och uppstyltat, med ibland avvikande språkanvändning. Vanligen är de genomsnittligt eller till och med högt begåvade men deras begåvning är ofta mycket ojämn. Eftersom Aspergers syndrom delar många av de kännetecken som utmärker autism kommer Aspergers syndrom och autistiskt syndrom att våren 2013 sorteras under ett gemensamt syndrom kallat autismspektrum.

Svårigheter med socialt samspel

Till skillnad mot en person med ”klassisk” autism som ofta ter sig tillbakadragen och ointresserad av omvärlden, vill och försöker många människor med Aspergers syndrom vara sociala och ha kontakt med omvärlden. De har dock svårt att förstå icke-verbala signaler som ansiktsuttryck, kroppsspråk och/eller gester vilket gör det svårt för dem att utveckla och upprätthålla fungerande sociala relationer.

Svårigheter med kommunikation

Personer med Aspergers syndrom kan tala flytande men de kanske inte noterar reaktionerna hos lyssnaren; de kan prata på i all oändlighet utan hänsyn till vad den andre är intresserad av eller förstår. I sin iver att vara sanningsenliga kan de förefalla okänsliga för lyssnarens känslor.

Trots god språklig förmåga kan personer med Aspergers syndrom låta som om de föreläser eller läser högt när de talar. De missuppfattar ofta både skämt, ordvändningar och metaforer som kan te sig svårbegripliga på grund av att de tolkas ordagrant. Ett uttryck som ”kasta ett öga på henne”, kan låta skrämmande eller obegripligt. Därför bör man tänka på att uttrycka sig kortfattat och konkret när man talar med personer med Aspergers syndrom.

Föreställningsförmåga

Personer med Aspergers syndrom är ofta enastående skickliga på att lära in faktabetonade kunskaper. De har betydligt svårare att förstå sig på sådant som kräver att man förstår hur andra tänker och upplever saker, det vill säga att ta andras perspektiv. Detta gör att det exempelvis är svårt för en person att uppfatta det väsentliga i en text, trots att han kanske kan återge så gott som hela texten ur minnet.

Specialintressen

Personer med Aspergers syndrom utvecklar ofta ett intensivt intresse för en hobby eller ett samlande, som kan bli helt uppslukande. Intresset inbegriper ofta att ordna eller minnas fakta om ett speciellt ämne, till exempel tidtabeller, resultatlistor med mera.

Rutinbundenhet

Förändringar upplevs ofta som mycket störande, ibland ohanterliga för personer med Aspergers syndrom. Yngre barn kan tvinga på andra sina rutiner, som att insistera på att alltid gå exakt samma väg. I skolan kan de till exempel bli orimligt upprörda av en oväntad schemaändring. En sådan kan utlösa raseriutbrott, som kan te sig oförklarliga för omgivningen. Vuxna personer med Aspergers syndrom som arbetar på fasta tider kan bli mycket oroliga av en oförutsedd händelse, som en trafikstockning eller tågförsening. De föredrar ofta en inrutad vardag utan överraskningar. Förändringar kräver för det mesta grundliga förberedelser för att lyckas.

Ovanstående är de viktigaste kännetecknen på Aspergers syndrom, men eftersom varje människa är unik kommer dessa drag att variera mycket och vissa kommer att framträda mer än andra. Vilka drag som dominerar varierar även med ålder.

Andra vanliga svårigheter

Vissa svårigheter tillhör idag inte diagnoskriterierna för Aspergers syndrom men är så allmänna och orsakar så stora bekymmer att de bör nämnas i en beskrivning av Aspergers syndrom. Det är framför allt avvikande perception när det gäller en eller flera sinnesfunktioner, till exempel extrem ljudkänslighet, överkänslighet för lukt, smak, beröring, vilket leder till problem med vad man kan äta, ha på sig etc. Även omogen, ofta klumpig, motorik är vanligt. Det kan innebära att det bland annat är besvärligt att skriva för hand och hantera bestick liksom att idrotta, särskilt lagsporter.

Orsaker till Aspergers syndrom

Orsakerna till Aspergers syndrom är inte helt klarlagda. Man har beräknat att ca 2-4 av 1000 personer har Aspergers syndrom ( 0,2-0,4 %). De flesta som fått diagnosen är pojkar, men andelen upptäckta flickor ökar. Ärftliga faktorer är sannolikt orsaken i flertalet fall. Det är klarlagt att Aspergers syndrom inte beror på känslomässig påverkan eller olämplig uppfostran utan har biologisk grund.

Ny början…

  • februari 3, 2013 at 1:20

Detta är väldigt konstigt för mig, droppade denna blogg när det helt enkelt hände för mycket i mitt liv för att hantera och på riktigt lägga ner min tid på detta. Men insåg nyligen att det faktiskt är bra att skriva och dela med sig av sina erfarenheter till andra som förhoppningsvis kan få ut någonting av det jag skriver. Om inte är det ju en ren egotripp att skriva om sitt liv och tro att alla vill läsa om det.

Men nej, tänkte med denna nystart ta upp och ändra riktning på det som många bloggar om och istället berätta om neuropsykiatriska diagnoser som bland annat jag har. Hur det är att leva med det, omställningen, utredningarna och förhoppningsvis ökar vetskapen för att förhindra missförstånd.

’’Condemnant qui non intelligent’’ – De fördömer, som ej förstår.

I’m for truth

  • mars 14, 2012 at 21:55

Ett citat som säger väldigt mycket som jag tycker om då den säger sanningen och accepterar verkligheten som den är.

“I’m for truth, no matter who tells it. I’m for justice, no matter who it is for or against. I’m a human being, first and foremost, and as such I’m for whoever and whatever benefits humanity as a whole.”

Välgörenhetsgala

  • mars 10, 2012 at 23:17

Vi korsade okända landskap för att ta oss till en välgörenhetsgala där vår organisation till förmån för ungdomar höll till. Här kommer en liten bild som summerar kvällen. Haha även om jag dock skulle valt en hmm mer smickrande bild på mig.

Dejt på Djurgården

  • mars 9, 2012 at 19:59

Träffade mannen med DET idag. Vi promenerade säkert i två timmar längst djurgården och höll handen. Man skulle kunna säga att vi är otroligt lika varandra, men vi har även stora skillnader mellan oss. Det som förenar oss är att vi delar många grundläggande värderingar om livet, samt hur vi tolkar det. Jag har aldrig känt den närkontakten till någon tidigare vilket skrämmer mig. Det skulle vara lättare att ha endast ett sexuellt förhållande då det inte kräver lika mycket engagemang känslomässigt. Vilket jag också talade om för Martin. Det är det underbara med honom, att man kan prata om precis allt utan att han håller det emot en. Tvärt om så verkar han uppskatta det väldigt mycket när man säger vad man tycker och hur man tänker.

Han sa helt enkelt att han verkligen uppskattar mig för den smarta, kvicka varmhjärtade person jag var och att han glädjes åt varje liten stund han tillbringar i mitt sällskap och att det var upp till mig själv vad jag ville ha. Han skulle inte försöka påverka mig alltför mycket eller styra mina tankar i en viss bana. Martin är en person som inte bara är extemt intellektuell utan också en person som bryr sig enorm om dem som ligger honom nära om hjärtat. Trots allt han vet om mitt förflutna och vad jag har varit med om accepterar han mig precis som jag är. Om jag hade berättat om delar av mitt förflutna och han stängt av och inte velat veta mer hade jag inte träffat honom något mer. Jag är till stora delar uppbyggd av mina dåliga erfarenheter som de bra, om inte mer av de dåliga. De är en del av mig, och om han inte hade accepterat de delarna av mitt förflutna skulle han förneka delar av mig. Vilket han inte gjorde utan var väldigt ödmjuk inför tankarna.

När livet ger dig citroner – gör lemonad

  • mars 2, 2012 at 13:47

Sökte på diktverk idag och hittade en otroligt fin av en favorit poet. När jag får barn är det denna dikt som kommer finnas på väggen ovan babyns spjälsäng.

”Jag bär ditt hjärta med mig – jag bär det i mitt hjärta -

Jag är aldrig utan det – vart jag går, går du min käre; och allt sker med mig är ditt verk, min älskling -

Jag fruktar inte ödet – för du är mitt öde, min söta -

Jag vill inte ha världen – för vacker du är min värld, min sanna.

Och det är du är vad en måne har alltid betytt och vad än en sol alltid kommer sjunga är du

Här är den djupaste hemlighet ingen vet – här är roten till roten och knoppen av knoppen och himmel av himlen av ett träd som kallas liv; som växer

högre än själen kan hoppas eller sinne kan gömma

och detta är det underbara som är att hålla stjärnorna isär

Jag bär ditt hjärta – jag bär det i mitt hjärta ”

E.E Cimmings

Nej!

  • februari 29, 2012 at 19:39

Vilken dag.. Gick upp tidigt för att jag skulle hinna i tid till handkirurgen denna dag. Allt flöt på bra till en början när de kom och tog röntgen plåtar av båda handlederna innan mamma och jag fick vänta två timmar på kirurgen. Varpå han sa att en operation för att återställa benen skulle vara alltför riskabel och inte ge det resultat som vi ville ha. Dessutom sa han att ytterbenet i båda handlederna var för långa, den vänstra handleden var värst. Ifall det var orsakad av ridolyckan för ett år sedan kunde han inte säga. Men vad han sa var att felet var medfött och det var någonting jag var tvungen att leva med. Hela mitt inre bara skrek NEJ! Jag ville inte detta, jag ville kunna välja jobb i stallet, som undersköterska etc. om önskan fanns.

Men icke, det var någonting jag inte fick göra. Istället ska jag tillbringa livet med att stärka musklerna i handlederna och stå ut med smärtan de konstant orsakar. Vilken underbar dag. Efter detta var jag ganska nere, för låt oss inse det. Inget kommer att bli som förr.