Vilken dag.. Gick upp tidigt för att jag skulle hinna i tid till handkirurgen denna dag. Allt flöt på bra till en början när de kom och tog röntgen plåtar av båda handlederna innan mamma och jag fick vänta två timmar på kirurgen. Varpå han sa att en operation för att återställa benen skulle vara alltför riskabel och inte ge det resultat som vi ville ha. Dessutom sa han att ytterbenet i båda handlederna var för långa, den vänstra handleden var värst. Ifall det var orsakad av ridolyckan för ett år sedan kunde han inte säga. Men vad han sa var att felet var medfött och det var någonting jag var tvungen att leva med. Hela mitt inre bara skrek NEJ! Jag ville inte detta, jag ville kunna välja jobb i stallet, som undersköterska etc. om önskan fanns.
Men icke, det var någonting jag inte fick göra. Istället ska jag tillbringa livet med att stärka musklerna i handlederna och stå ut med smärtan de konstant orsakar. Vilken underbar dag. Efter detta var jag ganska nere, för låt oss inse det. Inget kommer att bli som förr.