Baybay's förtrollade värld Man kan inte mäta en dröm, viljan eller hjärtat

Detta är väldigt konstigt för mig, droppade denna blogg när det helt enkelt hände för mycket i mitt liv för att hantera och på riktigt lägga ner min tid på detta. Men insåg nyligen att det faktiskt är bra att skriva och dela med sig av sina erfarenheter till andra som förhoppningsvis kan få ut någonting av det jag skriver. Om inte är det ju en ren egotripp att skriva om sitt liv och tro att alla vill läsa om det.

Men nej, tänkte med denna nystart ta upp och ändra riktning på det som många bloggar om och istället berätta om neuropsykiatriska diagnoser som bland annat jag har. Hur det är att leva med det, omställningen, utredningarna och förhoppningsvis ökar vetskapen för att förhindra missförstånd.

’’Condemnant qui non intelligent’’ – De fördömer, som ej förstår.

Ett citat som säger väldigt mycket som jag tycker om då den säger sanningen och accepterar verkligheten som den är.

“I’m for truth, no matter who tells it. I’m for justice, no matter who it is for or against. I’m a human being, first and foremost, and as such I’m for whoever and whatever benefits humanity as a whole.”

Vi korsade okända landskap för att ta oss till en välgörenhetsgala där vår organisation till förmån för ungdomar höll till. Här kommer en liten bild som summerar kvällen. Haha även om jag dock skulle valt en hmm mer smickrande bild på mig.

Träffade mannen med DET idag. Vi promenerade säkert i två timmar längst djurgården och höll handen. Man skulle kunna säga att vi är otroligt lika varandra, men vi har även stora skillnader mellan oss. Det som förenar oss är att vi delar många grundläggande värderingar om livet, samt hur vi tolkar det. Jag har aldrig känt den närkontakten till någon tidigare vilket skrämmer mig. Det skulle vara lättare att ha endast ett sexuellt förhållande då det inte kräver lika mycket engagemang känslomässigt. Vilket jag också talade om för Martin. Det är det underbara med honom, att man kan prata om precis allt utan att han håller det emot en. Tvärt om så verkar han uppskatta det väldigt mycket när man säger vad man tycker och hur man tänker.

Han sa helt enkelt att han verkligen uppskattar mig för den smarta, kvicka varmhjärtade person jag var och att han glädjes åt varje liten stund han tillbringar i mitt sällskap och att det var upp till mig själv vad jag ville ha. Han skulle inte försöka påverka mig alltför mycket eller styra mina tankar i en viss bana. Martin är en person som inte bara är extemt intellektuell utan också en person som bryr sig enorm om dem som ligger honom nära om hjärtat. Trots allt han vet om mitt förflutna och vad jag har varit med om accepterar han mig precis som jag är. Om jag hade berättat om delar av mitt förflutna och han stängt av och inte velat veta mer hade jag inte träffat honom något mer. Jag är till stora delar uppbyggd av mina dåliga erfarenheter som de bra, om inte mer av de dåliga. De är en del av mig, och om han inte hade accepterat de delarna av mitt förflutna skulle han förneka delar av mig. Vilket han inte gjorde utan var väldigt ödmjuk inför tankarna.

Sökte på diktverk idag och hittade en otroligt fin av en favorit poet. När jag får barn är det denna dikt som kommer finnas på väggen ovan babyns spjälsäng.

”Jag bär ditt hjärta med mig – jag bär det i mitt hjärta -

Jag är aldrig utan det – vart jag går, går du min käre; och allt sker med mig är ditt verk, min älskling -

Jag fruktar inte ödet – för du är mitt öde, min söta -

Jag vill inte ha världen – för vacker du är min värld, min sanna.

Och det är du är vad en måne har alltid betytt och vad än en sol alltid kommer sjunga är du

Här är den djupaste hemlighet ingen vet – här är roten till roten och knoppen av knoppen och himmel av himlen av ett träd som kallas liv; som växer

högre än själen kan hoppas eller sinne kan gömma

och detta är det underbara som är att hålla stjärnorna isär

Jag bär ditt hjärta – jag bär det i mitt hjärta ”

E.E Cimmings

Vilken dag.. Gick upp tidigt för att jag skulle hinna i tid till handkirurgen denna dag. Allt flöt på bra till en början när de kom och tog röntgen plåtar av båda handlederna innan mamma och jag fick vänta två timmar på kirurgen. Varpå han sa att en operation för att återställa benen skulle vara alltför riskabel och inte ge det resultat som vi ville ha. Dessutom sa han att ytterbenet i båda handlederna var för långa, den vänstra handleden var värst. Ifall det var orsakad av ridolyckan för ett år sedan kunde han inte säga. Men vad han sa var att felet var medfött och det var någonting jag var tvungen att leva med. Hela mitt inre bara skrek NEJ! Jag ville inte detta, jag ville kunna välja jobb i stallet, som undersköterska etc. om önskan fanns.

Men icke, det var någonting jag inte fick göra. Istället ska jag tillbringa livet med att stärka musklerna i handlederna och stå ut med smärtan de konstant orsakar. Vilken underbar dag. Efter detta var jag ganska nere, för låt oss inse det. Inget kommer att bli som förr.

Fick en helt okej dag på äventyrs badet tillsammans med mina syskon – hehe men det kräver en hel del energi för att kunna följa med flickor med ADHD. Det gäller att man har laddat upp ordentligt med energi. Kul var det! Vi han med en hel del den dagen som var otroligt roligt, det mest fantastiska var att syskonen var helt slut och inte orkade göra någonting på slutet och jag stod där och tänkte ” vad ska vi hitta på nu ”. Vilken dag..

Åkte och handlade en del saker på vår lokala plick och plock affär – bland annat en hel del saker för spa. Endast tanken på allt underbart man kunde göra när man kom hem fick mig att skynda på steget då jag i affären skulle möte Emma, Nova och Robin som precis kom från ett dop. Vi handlade allt vi behövde och små skrattade en stor del av tiden innan vi var hemma igen. Den kvällen tillbringade jag med lite andra vänner tillsammans med tacos och en kall öl.

Vaknade upp denna underbara fredag då vi inte bara får sportlov utan det också är löning! Jippi!

Emma var sjuk denna dag vilket jag anade när hon ringde och inte lät helt okej. Så jag frågade hur det var, ifall hennes underbara baby Nova skötte sig ordentligt så att hon kunde vila. Hehe uppenbarligen inte, så jag vandrade tre portar bort och ringde på. Timmarna som följde lagade jag nyponsoppa till Emma, pratade, skickade henne i badet – varvid hon somnade där – busade med deras underbara hund Glen, kelade med katten som är otroligt liten.

Under samma tid som jag bar omkring med den snart ettåriga Nova på häften medan jag passade på att städa lite innan Emmas sambo Robin kom hem från jobbet. Trots allt jag vet hur illa Emma mådde och hur hon inte riktigt har tid att ta hand om allt. Sagt och gjort så städade Nova och jag lägenheten tillsammans med katten och hunden innan vi gick in och väckte Emma lagom till att Robin kom hem.

Tycker absolut inte om skolan just nu, vi får alldeles för mycket att göra på för kort tid då skolan inte informerar om vad det är vi skall göra utan väntar tills sista sekunden innan de informerar oss. Det suger.

Det positiva med dagen är att jag fick ut mina mediciner. Efter att ha haft svårt att andas i flera dagar i streck som vanligt efter en förkylning gick jag till läkaren och fick cortison tabletter utskriva för att vidga luftrören förutom att ta en massa tester mot allergi. Där vampyrerna i vita rockar samlar mitt blod i små rör… Sedan fick jag också ut ett verkligen bra skrivet läkarintyg som ( du skulle vart imponerad om du såg ) verkligen nästan döds förklarade mig. Haha Slutet gott allting gott så fick jag gå hem från skolan efter halva dagen – och det var ju lägligt då vi fick sportlov dagen efter.