Träffade mannen med DET idag. Vi promenerade säkert i två timmar längst djurgården och höll handen. Man skulle kunna säga att vi är otroligt lika varandra, men vi har även stora skillnader mellan oss. Det som förenar oss är att vi delar många grundläggande värderingar om livet, samt hur vi tolkar det. Jag har aldrig känt den närkontakten till någon tidigare vilket skrämmer mig. Det skulle vara lättare att ha endast ett sexuellt förhållande då det inte kräver lika mycket engagemang känslomässigt. Vilket jag också talade om för Martin. Det är det underbara med honom, att man kan prata om precis allt utan att han håller det emot en. Tvärt om så verkar han uppskatta det väldigt mycket när man säger vad man tycker och hur man tänker.
Han sa helt enkelt att han verkligen uppskattar mig för den smarta, kvicka varmhjärtade person jag var och att han glädjes åt varje liten stund han tillbringar i mitt sällskap och att det var upp till mig själv vad jag ville ha. Han skulle inte försöka påverka mig alltför mycket eller styra mina tankar i en viss bana. Martin är en person som inte bara är extemt intellektuell utan också en person som bryr sig enorm om dem som ligger honom nära om hjärtat. Trots allt han vet om mitt förflutna och vad jag har varit med om accepterar han mig precis som jag är. Om jag hade berättat om delar av mitt förflutna och han stängt av och inte velat veta mer hade jag inte träffat honom något mer. Jag är till stora delar uppbyggd av mina dåliga erfarenheter som de bra, om inte mer av de dåliga. De är en del av mig, och om han inte hade accepterat de delarna av mitt förflutna skulle han förneka delar av mig. Vilket han inte gjorde utan var väldigt ödmjuk inför tankarna.