En annan del av detta är hur man framför det man vill inte bara hur man ska tolka kroppsspråk. Ett av de vanligaste problem som finns och som jag också har är oförmågan att vilja prata kallprat. Som att stöta ihop med en bekant någonstans som ställer frågorna hur man mår, vad som händer i livet etc. Vanligtvis förväntar sig människor att svara att man mår bra och beskriver enkelt vad som övergripligen händer i ditt liv. För att sedan förvänta sig samma frågor tillbaka. För mig är denna logik helt ologisk då jg hela tiden ska ha samma standardsvar när jag kanske inte alls mår bra. Det kan också vara otroligt svårt för mig att veta vart jag ska fästa ögonen och hur länge det är lämpligt att kallprata innan man ska gå vidare. Vanligtvis signalerar den andra personen i kroppen och språket när de vil fortsätta med vad de gjorde innan man stötte ihop med varandra. Men detta kommer inte alls naturligt för oss med AS utan är väldigt jobbigt och tar energi för att förstå. Man kan också känna sig väldigt dum som inte förstår detta.
En annan sak som är ganska typisk som kan vara bra att gå närmare på i detta att vi kan prata antingen för mycket och pladdra eller vara väldigt tysta. Kallprat är svårt framför allt att sätta ord och vardagligt prata om saker som flyter naturligt för andra. Istället pratar vi på om fakta som vi kan, ofta ämnen som relaterar till vårt special intresse för tillfället. Dessa intressen brukar man kunna nästan allt om och verkligen gräver djupt in i detaljerad kunskap om ämnet. Allt från att memorera siffror, nummerplåtar på bilar eller hur tåg fungerar. Risken är stor att den andra personen tröttnar på att höra all fakta som kanske inte är relevant för andra. Om man förstår detta som anhörig och personer som har AS kanske man förstår hur man reagerar och varför. Ett tips för de som har diagnosen är att prata med människor i sin närhet och fråga när man pratar för mycket fakta och knep för vilka frågor man ska ställa för att hålla samtalet på ett bra plan för båda parter.