Baybay's förtrollade värld Man kan inte mäta en dröm, viljan eller hjärtat

Hej Hej!

Så idag har varit lite speciell, började morgonen med att ha en 3,5 timmars föreläsning om döden. Muntert va? Haha eller inte. Somnade några minuter innan rasten och vaknade när jag insåg att läraren stirrade på mig med sin onda blick som verkligen skrek ” olydiga unge ”… Men gud vad skön det vara att sova, om så bara för 10 min. Var uppe hela natten och pratade filosofi med en nybliven – eller vi har känt varandra i cirka 2 månader – vän till mig. Träffade Matte tidigare idag innan han skulle sova över. Lite dåligt samvete får man då man först nyligen ( två veckor sedan ) gjorde slut med pojkvännen, men vad ska man göra? Sitta och vänta på att vi KANSKE hittar tillbaka till varandra så småningom?

Att försöka motstå Matte  är jäkligt svårt, han är urtypen för skönt sex med sin utstrålning, axel-långa hår, och den 188 cm långa kroppen som han vet väldigt väl hur han ska använda för att man ska glömma bort sitt namn. Så varför plåga sig själv, och inte ge efter för någonting man vet är bra för en själv? Varför hela tiden följa det andra säger? Det är nyttigt att då och då bara göra det man själv vill.

Hade min underbara lillasyster hos mig hela dagen igår. Fick nästan kramp för att jag skrattade och log nästan hela tiden

Vi började med att äta tacos till lunch och titta på  pingvinerna från Madagaskar innan min söta syster  bestämde sig för att ta ett bad. Haha där jag själv blev  badat med allt vatten jag fick på mig. Odlade till och med  skum skägg från bubblorna i badet när Molly kletade ut  det i mitt ansikte. När jag väl fått upp henne från badet  myste vi med godis framför en film innan vi gick ut i två  timmar. Hehehe även om hon envisades med att gå tre  meter, falla i en snödriva, för att sedan gå tre meter och  falla i en ny snödriva. Shit vad jag skrattade! När vi varit  ute ett tag och gått till vattnet bar lillans ben henne inte  längre. Lyfte upp henne på axlarna innan det bar hem till  ett nytt bad där hon fick som hon sa ” smälta ” igen. när  jag tog bussen hem med henne deklarerade Molly att hon  skulle flytta hem till mig och att det inte fanns någonting  jag kunde göra åt saken.

Efter att ha lämnat Molly på kvällen köpte jag ingredienser för en citroncheesecake som jag bakade till klassisk musik medan mina killar flirtade med mig. När bakningen var klar snackade jag med en kompis innan jag blev ockuperad med att titta på atlantis och måla en blå tavla med udda mönster och former.

Helvete, jag orkar inte ens beskriva allt som hänt idag och ikväll. Vill bara krypa under ett täcke och försvinna, för att inte se eller behöva veta att världen finns utanför. Vilken diskussion jag hade med Sebbe… Det var ett tag sedan en människa har sårad mig så pass mycket, även om jag förstår hur han tänker.

Ringde upp Sandra nästan direkt efter och bara grinade när jag försökte begripa vad fan som precis hade hänt. Min hjärna tolkar bokstavligt talat, förstår oftast inte hur människor kan tänka en sak och säga en helt annan. Hur förbannad jag än var är jag inte det längre. Snarare jävligt rädd för.

Kan inte säga exakt hur jag kände och varför jag gjorde slut förra veckan. Det jag vet är att jag behövde tänka, och om vi fortsatt vara tillsammans skulle jag berättat om pillret jag missade att ta. Vilket vid det tillfället skulle ge förödande konsekvenser. Det fanns redan så mycket att bearbeta, och med min historia vet jag inte om jag helt enkelt vart jävligt rädd för att Sebbe kom för nära. Fast när han sa att han inte ville ha mig på det sättet…

Det var som om det lilla, lilla springan som försiktigt försökte öppna upp dörren i tron om att det faktiskt fanns hopp slog igen och elden som dörren vaktade sakta bara dog ut.  Hur känner jag nu? Jag vet inte, jag har stängt av eftersom det tar för mycket av mig för att behöva tänka. Sandra och jag pratade om mycket som redan fanns i tankarna. Hon ville få mig att förstå att människor flyr när det blir för mycket att hantera. Att jag hade sårad honom så pass mycket när jag gjorde slut att han var så rädd för att bli lämnad igen att han skyddade sig själv. Detta kan jag verkligen förstå och acceptera.

Men sedan sa Sandra att han inte skulle läsa min blogg om han inte kände mer för mig, en persons känslor inte ändrades så fort. Att Sebastian var – hur var ordet hon sa – kär i mig men flydde. Varför säger han inte bara att ha behöver ha mer tid för att lista ut vad han vill? Eller var det med vilja han sårade mig så mycket? Han ska få den tid han behöver för att lista ut vad han vill och hur han känner. Under tiden ska jag försöka gå vidare så pass mycket att jag i alla fall försöker sova, äta och ta mina mediciner. Var jag så lätt att släppa att han inte ens hörde av sig och undrade vad som plötsligt var fel? Varför kämpade han inte mer?

Att inte ge upp, medan tårarna rinner som stilla floder över mina bleka kinder.

Det är lite underligt, pendlar mellan sjuk lycka en känsla av att allt är fel. Är det bara för att det är tisdag? Haha eller letar jag endast efter en enkel förklaring för att jag inte vill granska mig själv och se det som är fel? Jag var helt redo att klappa till alla människor jag såg idag. Sa till min mentor att jag är så grymt trött på människor och min klass. Hon skrattade och sa att nog alla är det ibland. Men jag menar det VERKLIGEN, det är grymt svårt att ta sig upp på morgonen och veta att jag måste umgås med dem under flera timmar. Som individer försöker jag se det fina med dem, dock är det svårt när jag oftast känner mig som 45 år äldre. Tolka det rätt, jag anser mig inte bättre eller sämre än dem. Jag befinner mig bara på en helt annan nivå på många olika plan som gör det svårt för mig att umgås med många människor under jaa, 30 nästan. Vart finner man sin plats då?

Jag kan knappast ignorera dem hur mycket jag än skulle vilja göra det. Förut försökte jag passa in både i klassen och hos de olika sociala grupper jag kom till. Snart beslutade jag mig för att låta människor komma till mig istället om de vill ha mitt sällskap. Varför spendera tid med dem som bara tar energi och inte ger ny? Idag har det dessutom gått en vecka sedan jag gjorde slut med Sebastian, vilket också var otroligt svårt att göra. Tycker verkligen om honom men mycket mer som en god vän än som en kille jag vill ha ett romantiskt förhållande med. Kanske var jag mer kär i kärleken än honom. Kanske är jag också dum som inte berättar resten av historien för honom. Men hur berättar man efter man gjort slut med killen och han tagit bort en som vän på facebook att ” hey, jag glömde ta pillret en dag ” hur känns det? Vet inte själv ännu ifall det finns chans till något fantastiskt. Väntan när man inte vet är förbaskat svår… Vill veta nu!!!

Det skulle varit din födelse nu älskade ängel – mamma kommer alltid att älska dig.

An angel in the book of life
wrote down my babies name
and whispered as she closed the book
”too beautiful for this earth…”

Onsdagar – inte bara är jag ledig då, men det vart också en riktig shoppning runda. Pluggade in musiken i öronen innan jag helt kopplade bort världen och bara shoppade i timmar. det blev ett par nya jeans, två par leggins, en stickad tröja, en träningströja, en urgullig vit liten blus, mössa med tillhörande halsduk och svarta knähöga mockastövlar <3<3 Helt underbart!

Efter det mötte jag upp syrran för en pizza och en hel del skämt med varandra. Sa hejdå till henne för att sedan gå på en arbetsintervju på ICA i köpcentret. Det gick helt okej, men resultatet får jag först veta i slutet av februari. Nu måste jag sticka! Ska träffa en hemlig vän

Bland det bästa är att när man verkligen behöver bara ligga i sängen och dra sig är att skolka… Synd för mig så vaknade jag vid nio i alla fall, även om intentionen var att sova tills tisdagen Kom på att det inte skulle vara en allt för dum ide att pallra sig till affären för att handla mat. Sagt och gjort – 1 timme senare – var jag vid Värmdö köpcentrum och njöt av att undvika alla människor. Haha okej nej, men undvek alla flirtande killar. Vilket var väldigt svårt då en av de som arbetar i affären jag går till har en väldigt speciellt sätt att säga hej ” Tjena snygging, vad sexig du är idag ” hehe en väldigt bra affär för självkänslan till skillnad mot andra där man lätt kan få typ ångest av att se allt.

Handlade en hel hög med goda grönsaker och frukt som jag njöt av en fruktsallad när jag äntligen var hemma igen vid två tiden. Spenderade eftermiddagen med att titta på numb3rs vilket är en serie som är häftig då jag inte alls har svårt att förstå vad matte-snillet Charlie Epps pratar om. på kvällen var det dags för ridning och ge sig ut i kylan där snön ligger tätt packad. Jag fick en gammal favorit, en vit skimmel på 178 i mankelhöjd som är en riktig skönhet. Vi hade en vikarie till lektionen i markarbete, visst är det kul att byta ridlärare då och då eftersom man får olika perspektiv på ridningen och olika sätt att lära sig att rida. Men kom igen, att vi skulle samlas i en ring, läraren frågar efter halva lektionen om vi har galopperat tidigare.. Hahaha nejdå, jag har inte alls ridit i elva år! Skrattade invärdes så att jag nästan trillade av hästen. Än roligare var det när hon frågade om vi klarade av att hoppa två hinder på 40 cm. Jag som hoppat 190 utan några väldiga problem. Hehe givande dag!

Varför känns det som om snällhet och ärlighet har minskat i livet? Varför värderar människor så olika? Hur mycket jag än söker verkar jag inte finna svaret på den frågan. Människor är extremt förvirrande, ibland kan livet i säg ge en obeskrivlig känsla av lycka att man bara vill skrika av glädje. Andra gånger står man rådvill i mörkret sökandes efter ett ljus som kanske inte finns. Att vara snäll är underskattat, för om inte den egenskapen finns betvivlar jag att många andra egenskaper som empati finns att finna.

Mysig helg Inte allt för mycket att göra, läxor under kontroll för en gång skull så att man inte har en massa saker att göra samtidigt. Firade min älskade lilla systers åtta års dag igår med en massa pussar och kramar, bar omkring på den lilla blonda prinsessan med lasersvärd i timmar innan vi tillslut satte oss ned för att äta varsin happy meal. Hehe vad annars önskar de sig utom skräpmat?

Efter det mötte jag upp Sebbe hemma hos mig för en sleep over för första gången. Mysigare kille får man leta efter. Jag menar min älskling kan man krypa ihop hos till en film, prata med om man behöver för att man vet att han lyssnar. Drömde en mardröm om en ansiktslös människa med läskiga ögon som följde mig.. Varje gång jag ryckte till i sömnen drog Sebastian mig hårdare intill sig för ett sedan smeka mitt hår tills jag lugnade ner mig och somnade om. Han är så söt! På morgonen ni vet efter lördagsmyset åt vi frukost och pratade om en promenad. Slutade med att vi låg med armarna om varandra i soffan sovandes till lunch innan vi gick till vattnet och lyssnade till ljudet av våra fotsteg som knastrade i snön.

När jag motvilligt sagt hejdå till Sötnosen snackade jag en hel del med vänner och pratade för första gången på tre månader med Sandra som praktiserat på Gotland. Har verkligen saknat hennes visdom och förmåga att låta en komma fram till egna slutsatser på problem.  Mycket har hänt. Efter diverse telefonsamtal mellan vårdgarantin och handkirurgen i Sabbatsberg kom det fram att min remiss slunkit mellan stolarna. Skönt att äntligen veta att det leder någonstans och inte bara står still. Sedan kommer nästa lilla ting jag upptäckte som  verkligen gav mig en chock. Dessvärre är det ett problem eller chans rättare sagt som jag måste vänta tre veckor för att få reda på svaret. Dock så fick det mig att börja fundera på vad som verkligen är viktigt i livet för mig. Det kanske är dags att inse att inte alla människor vill en illa, att man ska sluta försöka knuffa människor åt sidan när de kommer för nära. Dagens visdom!

Det finns dagar då allt bara är upp och ner. De dagar när man tror sig veta allt, men bevisligen inte vet ett skvatt. Vad ska man säga? Gå hem och lägg dig i sängen och be för att morgon dagen kommer?

Hehe inte riktigt för mig, ska gå klart skolan och hem till föräldrarna för att fira syrrans åtta års dag. Lilla Molly som börjar gråta varje gång jag lämnar henne för att gå tillbaka till mitt liv, den lilla söta blonda flickan som skriker av skratt när jag jagar henne runt huset… Hur kan jag rimligtvis missa det när det enda jag vill är att gå hem och lägga mig?

Svårt det där med beslut. Vad är rätt och vad är fel? Jag finner nöjet i de handlingar jag begår, men jag finner också konsekvenserna beslutet jag tar kommer att få. Knepet är att komma på ifall nöjet överstiger konsekvenserna. Hr kan man rimligtvis förväntas ta beslut som kan förändra ens liv utan att ha typ ett allvetande. Suck, men att vara allvetande förstör också de positiva överraskningarna som kan finnas. Jag satt med John på lunchen idag och diskuterade vilka val man har  i livet, om man ska låta förnuftet styra eller känslorna. Vilka situationer ska man följa förnuftet? Mindre roligt var det när klasskompisarna satt några bord bord och hela tiden ritade hjärtan i luften bara för vi satt själva och pratade. Shit, inte underligt att jag rivs bättre med människor som är lite äldre. John å andra sidan har lite vett i skallen vilket jag finner det roligt och stimulerande att debattera ämnen om etik och moral men även kampsporter, sjukvårdsämnen etc. Han och jag tog också upp att det oftast är lättare att prata med killar. Hahaha jaa jag vet att det som att tala emot sig själv då jag faktiskt också är tjej…

Men oftast är det lättare att prata med människor som svarar för logiken i ett tal utan att hela tiden ändra reglerna. Som John sa: ” föreställ dig att din kille dumpar dig, ett tag senare får du ett infall och hånglar/har samlag med en annan kille. Någon vecka senare vill din kille ha dig tillbaka men blir förbannad för du varit med en annan. ” Vart ligger det logiska i det? Tjejernas regler för sådant ändras tyvärr ständigt vad som är okej och inte. Det mest ologiska är att rimligtvis försöka begripa alla regler som finns och ändras. Om man har gjort slut så har man, då finns det inget logiskt i att bli förbannad. Skillnaden vore om man hade tagit en paus.