Baybay's förtrollade värld Man kan inte mäta en dröm, viljan eller hjärtat

Det är lite underligt, pendlar mellan sjuk lycka en känsla av att allt är fel. Är det bara för att det är tisdag? Haha eller letar jag endast efter en enkel förklaring för att jag inte vill granska mig själv och se det som är fel? Jag var helt redo att klappa till alla människor jag såg idag. Sa till min mentor att jag är så grymt trött på människor och min klass. Hon skrattade och sa att nog alla är det ibland. Men jag menar det VERKLIGEN, det är grymt svårt att ta sig upp på morgonen och veta att jag måste umgås med dem under flera timmar. Som individer försöker jag se det fina med dem, dock är det svårt när jag oftast känner mig som 45 år äldre. Tolka det rätt, jag anser mig inte bättre eller sämre än dem. Jag befinner mig bara på en helt annan nivå på många olika plan som gör det svårt för mig att umgås med många människor under jaa, 30 nästan. Vart finner man sin plats då?

Jag kan knappast ignorera dem hur mycket jag än skulle vilja göra det. Förut försökte jag passa in både i klassen och hos de olika sociala grupper jag kom till. Snart beslutade jag mig för att låta människor komma till mig istället om de vill ha mitt sällskap. Varför spendera tid med dem som bara tar energi och inte ger ny? Idag har det dessutom gått en vecka sedan jag gjorde slut med Sebastian, vilket också var otroligt svårt att göra. Tycker verkligen om honom men mycket mer som en god vän än som en kille jag vill ha ett romantiskt förhållande med. Kanske var jag mer kär i kärleken än honom. Kanske är jag också dum som inte berättar resten av historien för honom. Men hur berättar man efter man gjort slut med killen och han tagit bort en som vän på facebook att ” hey, jag glömde ta pillret en dag ” hur känns det? Vet inte själv ännu ifall det finns chans till något fantastiskt. Väntan när man inte vet är förbaskat svår… Vill veta nu!!!

Det skulle varit din födelse nu älskade ängel – mamma kommer alltid att älska dig.

An angel in the book of life
wrote down my babies name
and whispered as she closed the book
”too beautiful for this earth…”

Onsdagar – inte bara är jag ledig då, men det vart också en riktig shoppning runda. Pluggade in musiken i öronen innan jag helt kopplade bort världen och bara shoppade i timmar. det blev ett par nya jeans, två par leggins, en stickad tröja, en träningströja, en urgullig vit liten blus, mössa med tillhörande halsduk och svarta knähöga mockastövlar <3<3 Helt underbart!

Efter det mötte jag upp syrran för en pizza och en hel del skämt med varandra. Sa hejdå till henne för att sedan gå på en arbetsintervju på ICA i köpcentret. Det gick helt okej, men resultatet får jag först veta i slutet av februari. Nu måste jag sticka! Ska träffa en hemlig vän

Bland det bästa är att när man verkligen behöver bara ligga i sängen och dra sig är att skolka… Synd för mig så vaknade jag vid nio i alla fall, även om intentionen var att sova tills tisdagen Kom på att det inte skulle vara en allt för dum ide att pallra sig till affären för att handla mat. Sagt och gjort – 1 timme senare – var jag vid Värmdö köpcentrum och njöt av att undvika alla människor. Haha okej nej, men undvek alla flirtande killar. Vilket var väldigt svårt då en av de som arbetar i affären jag går till har en väldigt speciellt sätt att säga hej ” Tjena snygging, vad sexig du är idag ” hehe en väldigt bra affär för självkänslan till skillnad mot andra där man lätt kan få typ ångest av att se allt.

Handlade en hel hög med goda grönsaker och frukt som jag njöt av en fruktsallad när jag äntligen var hemma igen vid två tiden. Spenderade eftermiddagen med att titta på numb3rs vilket är en serie som är häftig då jag inte alls har svårt att förstå vad matte-snillet Charlie Epps pratar om. på kvällen var det dags för ridning och ge sig ut i kylan där snön ligger tätt packad. Jag fick en gammal favorit, en vit skimmel på 178 i mankelhöjd som är en riktig skönhet. Vi hade en vikarie till lektionen i markarbete, visst är det kul att byta ridlärare då och då eftersom man får olika perspektiv på ridningen och olika sätt att lära sig att rida. Men kom igen, att vi skulle samlas i en ring, läraren frågar efter halva lektionen om vi har galopperat tidigare.. Hahaha nejdå, jag har inte alls ridit i elva år! Skrattade invärdes så att jag nästan trillade av hästen. Än roligare var det när hon frågade om vi klarade av att hoppa två hinder på 40 cm. Jag som hoppat 190 utan några väldiga problem. Hehe givande dag!

Varför känns det som om snällhet och ärlighet har minskat i livet? Varför värderar människor så olika? Hur mycket jag än söker verkar jag inte finna svaret på den frågan. Människor är extremt förvirrande, ibland kan livet i säg ge en obeskrivlig känsla av lycka att man bara vill skrika av glädje. Andra gånger står man rådvill i mörkret sökandes efter ett ljus som kanske inte finns. Att vara snäll är underskattat, för om inte den egenskapen finns betvivlar jag att många andra egenskaper som empati finns att finna.

Mysig helg Inte allt för mycket att göra, läxor under kontroll för en gång skull så att man inte har en massa saker att göra samtidigt. Firade min älskade lilla systers åtta års dag igår med en massa pussar och kramar, bar omkring på den lilla blonda prinsessan med lasersvärd i timmar innan vi tillslut satte oss ned för att äta varsin happy meal. Hehe vad annars önskar de sig utom skräpmat?

Efter det mötte jag upp Sebbe hemma hos mig för en sleep over för första gången. Mysigare kille får man leta efter. Jag menar min älskling kan man krypa ihop hos till en film, prata med om man behöver för att man vet att han lyssnar. Drömde en mardröm om en ansiktslös människa med läskiga ögon som följde mig.. Varje gång jag ryckte till i sömnen drog Sebastian mig hårdare intill sig för ett sedan smeka mitt hår tills jag lugnade ner mig och somnade om. Han är så söt! På morgonen ni vet efter lördagsmyset åt vi frukost och pratade om en promenad. Slutade med att vi låg med armarna om varandra i soffan sovandes till lunch innan vi gick till vattnet och lyssnade till ljudet av våra fotsteg som knastrade i snön.

När jag motvilligt sagt hejdå till Sötnosen snackade jag en hel del med vänner och pratade för första gången på tre månader med Sandra som praktiserat på Gotland. Har verkligen saknat hennes visdom och förmåga att låta en komma fram till egna slutsatser på problem.  Mycket har hänt. Efter diverse telefonsamtal mellan vårdgarantin och handkirurgen i Sabbatsberg kom det fram att min remiss slunkit mellan stolarna. Skönt att äntligen veta att det leder någonstans och inte bara står still. Sedan kommer nästa lilla ting jag upptäckte som  verkligen gav mig en chock. Dessvärre är det ett problem eller chans rättare sagt som jag måste vänta tre veckor för att få reda på svaret. Dock så fick det mig att börja fundera på vad som verkligen är viktigt i livet för mig. Det kanske är dags att inse att inte alla människor vill en illa, att man ska sluta försöka knuffa människor åt sidan när de kommer för nära. Dagens visdom!

Det finns dagar då allt bara är upp och ner. De dagar när man tror sig veta allt, men bevisligen inte vet ett skvatt. Vad ska man säga? Gå hem och lägg dig i sängen och be för att morgon dagen kommer?

Hehe inte riktigt för mig, ska gå klart skolan och hem till föräldrarna för att fira syrrans åtta års dag. Lilla Molly som börjar gråta varje gång jag lämnar henne för att gå tillbaka till mitt liv, den lilla söta blonda flickan som skriker av skratt när jag jagar henne runt huset… Hur kan jag rimligtvis missa det när det enda jag vill är att gå hem och lägga mig?

Svårt det där med beslut. Vad är rätt och vad är fel? Jag finner nöjet i de handlingar jag begår, men jag finner också konsekvenserna beslutet jag tar kommer att få. Knepet är att komma på ifall nöjet överstiger konsekvenserna. Hr kan man rimligtvis förväntas ta beslut som kan förändra ens liv utan att ha typ ett allvetande. Suck, men att vara allvetande förstör också de positiva överraskningarna som kan finnas. Jag satt med John på lunchen idag och diskuterade vilka val man har  i livet, om man ska låta förnuftet styra eller känslorna. Vilka situationer ska man följa förnuftet? Mindre roligt var det när klasskompisarna satt några bord bord och hela tiden ritade hjärtan i luften bara för vi satt själva och pratade. Shit, inte underligt att jag rivs bättre med människor som är lite äldre. John å andra sidan har lite vett i skallen vilket jag finner det roligt och stimulerande att debattera ämnen om etik och moral men även kampsporter, sjukvårdsämnen etc. Han och jag tog också upp att det oftast är lättare att prata med killar. Hahaha jaa jag vet att det som att tala emot sig själv då jag faktiskt också är tjej…

Men oftast är det lättare att prata med människor som svarar för logiken i ett tal utan att hela tiden ändra reglerna. Som John sa: ” föreställ dig att din kille dumpar dig, ett tag senare får du ett infall och hånglar/har samlag med en annan kille. Någon vecka senare vill din kille ha dig tillbaka men blir förbannad för du varit med en annan. ” Vart ligger det logiska i det? Tjejernas regler för sådant ändras tyvärr ständigt vad som är okej och inte. Det mest ologiska är att rimligtvis försöka begripa alla regler som finns och ändras. Om man har gjort slut så har man, då finns det inget logiskt i att bli förbannad. Skillnaden vore om man hade tagit en paus.

Så idag var en speciell dag… Fick vakna tidigt för att gå upp till skolan, när jag väl var där gick morgonen åt till att redovisa bloddialys vid njnursvikt. Sedan vart det lunch haha där Sammi bokstavligen tryckte en tallrik i händerna på mig för att jag skulle äta. Eftermiddagen spenderades med att debattera religion samt etik och moral. Det är ämnen jag verkligen finner intressanta, dock kanske inte med min klass där intresset för ämnet ligger i att sova vid bänkarna

Resten av klassen slutade vid två, Sammi och jag åkte och lämnade papper, gick på en promenad o köpte te för att återvända till skolan inom en timme och skriva prov i socialpsykologi. Hehe det jobbigaste med provet var att ta sig tiden att skriva ner svaren eftersom man redan kunde dem så pass väl.

Det snöar!! Hehe vilken fantastiskt gåva att vakna till fallande snö bara för att titta ut och inse att man inte bara har ledigt utan att landskapet är alldeles vitt. Beslutet: ska man orka gå upp ur denna fantastisk sköna säng eller ska man gå upp och göra nytta?? Mjaa, det var ju enkelt! Ligga kvar i sängen och mysa så klart!

I kväll blir det ridning på min älskade Casimir då vi har galoppfattningar blandat med balansträning. Jag längtar redan.

Världen är full av underverk och fantastiska ting, dessvärre är blindheten för det vi kallar vardagligt det mest sorgliga som finns. Att se det underbara med livet är som solsken, för utan det skulle inget växa eller leva. Livet formar oss inte efter vad som hänt, utan det är de slutsatserna vi drar från vad som hänt som formar oss. Vi är inte alltid fria att välja omständigheterna i livet och vart våra fotspår leder. Men vi kan alltid välja vad vi gör av omständigheterna.

Jag ser inte på livet för vad det varit utan för vad det kan skapa. Världen för mig är som musik, varje färg vibrerar av liv, det finns en viss rytm i allt vi gör. Att då och då stanna upp för att se vad det är som formar vårt liv kan ge fantastiska skratt i allt roligt du missar att se åt höger och vänster när du endast tittar rakt fram. Ibland kan timmar flyga förbi när det enda jag ser av världen är tangenterna på pianot och musiken som flödar genom varje cell i min kropp i ett uttryck för lycka. Bland det vackraste som finns är rytmen av hovar från hästen som träffar marken för varje språng vi tar, det finns ingen rädsla när hovarna dansar i luften. Utan endast en oändlig våg av lycka och skratt.