Baybay's förtrollade värld Man kan inte mäta en dröm, viljan eller hjärtat

Heeej!

Denna blogg har blivit mäkta försummad – varför? Jag har inte kunnat bestämma vad jag ska skriva och ej. Ska jag skriva som min verklighet faktiskt är eller ska jag skriva en förskönad version av min verklighet? Jag har ännu inte bestämt, för sanningen är att min värld är blandad, det finns den största glädjen en glödande brasa som brinner i ett inferno men även den svartaste förtvivlan. Skriver jag för andra eller skriver jag mig mig?

Svaret jag kom fram till är att jag skriver för mig, och för er som tar del av min verklighet är välkomna att läsa men att läsa sanningen då och inget annat.

Att applicera smink är inte alltid det lättaste när man inte haft så mycket övning – här kommer därför enkla knep för hur man kan lägga en skuggning på ögonen för att få det där sexigt snygga utseendet när man vill känna sig lite extra.

Skuggning – continue reading…

Ska det vara så svårt? Tjaaa, tydligen

Frustrerad… vaknade med en hopplös hosta och frågan om man kan be om nya lungor`? Ajaj första dagen tillbaka från sjukhuset i min egen lägenhet utan en massa apparater kopplade till kroppen. Saknar dock känslan av att inte behöva tänka alls, utan bara ligga där i halvkoma..

Förhoppningsvis blir det bättre med alla mediciner, fast den bästa medicinen måste vara att ha sina vänner nära sig som kan få en att tänka på annat.

Ny dag, gissa vad? – jag ligger kvar på sjukhuset. Hoppet fanns att jag skulle få åka hem redan igår, men det fick jag ej. När jag genomgått ultraljud på hjärtat och en kontrast röntgen av lungorna låg jag kopplad till syrgas på ett litet rum. När läkaren plötsligt rusade in och sa att jag efter åtta timmar på akuten klassas som akut sjuk. Jisses, kan läkare springa så fort med en sjuksäng?

Kopplades åter natten tills idag upp till en massa apparater på MIVA vilket är en medicinsk intensivvårds-avdelning för livshotande respiratoriska och cirkulationssjukdomar. Känns bra att veta va? Föräldrarna åkte hem medan jag blev ned drogad och kopplas till EKG, en massa andra sladdar och fick fyra nålar instuckna i handlederna. Den natten var väldigt speciell. Felet var sa det att jag hade en väldigt svår dubbelsidig lunginflammation som gjorde att lungorna inte kunde producera tillräckligt med syre för att kroppen skulle fungera.

Hela torsdagen spenderades halvdrogad tills jag på kvällen fick träffa min lilla syster och föräldrar som kom på besök. Jag kan fortfarande inte bestämma mig ifall jag ska berätta för Sebbe eller Gurra att jag ligger på sjukhuset. Hoppet var ju att jag skulle bli utskriven innan de hinner sakna mig.

Okej hur klantig får man bli? Var påväg till vårdcentralen för att ännu en gång inhalera läkemedel och avsluta behandlingen. Stannade tillsammans med den blivande svägerskan och köpte kanelbullar. Då jag insåg, helvete jag kan inte andas. Tjugo minuter senare låg jag i en ambulans med blinkande blå ljus med full fart till SÖS. Söta ambulansmän dock

Ambulansmännen varnade mig för att rummet skulle vara fullt av läkare. Det var en underdrift, tittade halvdrogat till vänster och såg tre människor, tittade åt höger och såg två människor och tittade ner och såg tre människor till som fäste en massa ting. Haha fast det jag kunde tänka på var ” faaaaaan jag borde haft på mig en BH! ” inte lyckat att det var första dagen på ett par veckor jag gick utan!

Efter att ha kommit in i trauma rummet och tagit en massa prover fick jag kopplas upp och vänta på resultaten av de blodprover som läkarna var tvungna att ta flera gånger då jag uppenbarligen var svår stucken. Några timmar senare kom mina föräldrar samtidigt som läkaren säger att jag måste läggas in på syrgas innan de ska göra en lungröntgen och ett ultraljud över hjärtat.

Puuh, vilken dag.

Hmm. Skulle till vårdcentralen igen för att få mer läkemedel när läkaren lyssnat till mina lungor, vilka roliga aktiviteter jag känner att jag hittar på. Dock så får jag fortfarande prata med min söta Sebastian även om jag är sjuk. Synd att han blev extra inkallad annars hade jag nog lyckats med att locka honom till min grotta mitt ute i ingenstans

Jag tog en promenad längst hamnen och beundrade julbelysningens alla färger till mörkret som hägrade i bakgrunden. Det är underbart att bara vandra utan att ha något speciellt mål att gå till, om det hade varit till ridningen jag skulle haft igår hade det varit underbart. Men lika fint är det att bara vandra.

Måndag är det ingen ide alls att göra någonting… Fick dock sådan hosta att jag fick åka till vårdcentralen på kvällen och inhalera lite luftvidgande läkemedel. Över lag var det en ganska produktiv kväll då medicinerna gjorde att jag gick på högvarv. Virkade en mössa och ett par gråa tuss vantar till den kommande ( förhoppningsvis ) vintern.

Såg en massa roliga julfilmer och klassikern Snow Dogs som nästan alltid får en att skratta på grund av sin humor men som samtidigt är en fin spelfilm med en bra handling. Jag är glad trots att jag inte mår bra, för man mår knappast bättre att se livet från den mörka sidan

Heeeeej

Okej så att vara sjuk är ingen höjdare direkt, men jag är sjukt glad trots min hosta och huvudvärk. Man kan inte bli annat om man tittar på disney filmer och virkar samtidigt en söt liten grå mössa! Säg heeeej till optimisten folk! Hon försvinner inte

Varför ska man göra som alla andra när man kan vara sig själv? Detta förvirrar mig, man ska inte skilja sig för mycket från alla andra människor för då är man udda, men man ska samtidigt inte vara för lika varandra för då är man konstig. Är inte det totalt ologiskt? Enklaste vore ju om alla var sig själva utan betänksamhet för vad andra tycker om en. Människan har trots allt över 5000 olika ansiktsuttryck, använd dem.

Jag sitter nästan och studsar i soffan, haha är nog liiiiite glad

Vilken dag! trots att jag är sjuk har jag en massa saker att göra. Som att shoppa med vännerna och för första gången på flera månader äta pizza

Haha, jag skrattar alltid när jag är med Denise. Vi gick och skojbråkade hela tiden och stötte höfterna intill varandra, även om jag flög iväg tre meter varje gång var det extremt skoj! Ännu mer roligt var det att se hennes ansiktsuttryck när killarna som hon spanat in på pizzerian kommenterade vilken sexig röst jag hade. Hehe jag vek mig dubbelt av skratt. Skadeglädje?