Baybay's förtrollade värld Man kan inte mäta en dröm, viljan eller hjärtat

Fortsättningen på gårdagen… Haha, tror jag har tillbringat tre timmar i sängen och mjaa lite andra platser i lägenheten under en period av 12 timmar. Det riktigt härliga är att träffa en kille som man trivs med att diskutera religion, politik, och etiska frågor med förutom att ha ett fint fysiskt förhållande. Kommer det gå länge än så? Troligtvis inte, vilket inte beror på att han är 10 år äldre än mig utan på grund av att det finns så mycket annat som händer. Visst har vi det skönt tillsammans, men finns det ett förhållande utanför sängen?

Om jag inte kände någonting för honom skulle jag heller inte kunna ha ett förhållande med honom, jag är trots allt ganska kräsen i valet av partner. För första gången känns det som att jag valde en man enbart på grund av vad jag själv vill, och inte för vad andra säger är bra för mig. Trots allt, vart i ligger det felet med att njuta utan att ha utvecklat ett riktigt förhållande. Måste man verkligen skapa ett seriöst förhållande med alla män man är tillsammans med? Jag kan i och för sig räkna på ena handens fingrar med vilka jag varit tillsammans med, men tidigare har det känts so att jag valde en man endast på grund av att jag ville ha någon och andra sa att man behövde ha en partner vid sin sida. Nu tar jag istället för mig av livet och verkligen lever.

Hej Hej!

Så idag har varit lite speciell, började morgonen med att ha en 3,5 timmars föreläsning om döden. Muntert va? Haha eller inte. Somnade några minuter innan rasten och vaknade när jag insåg att läraren stirrade på mig med sin onda blick som verkligen skrek ” olydiga unge ”… Men gud vad skön det vara att sova, om så bara för 10 min. Var uppe hela natten och pratade filosofi med en nybliven – eller vi har känt varandra i cirka 2 månader – vän till mig. Träffade Matte tidigare idag innan han skulle sova över. Lite dåligt samvete får man då man först nyligen ( två veckor sedan ) gjorde slut med pojkvännen, men vad ska man göra? Sitta och vänta på att vi KANSKE hittar tillbaka till varandra så småningom?

Att försöka motstå Matte  är jäkligt svårt, han är urtypen för skönt sex med sin utstrålning, axel-långa hår, och den 188 cm långa kroppen som han vet väldigt väl hur han ska använda för att man ska glömma bort sitt namn. Så varför plåga sig själv, och inte ge efter för någonting man vet är bra för en själv? Varför hela tiden följa det andra säger? Det är nyttigt att då och då bara göra det man själv vill.

Hade min underbara lillasyster hos mig hela dagen igår. Fick nästan kramp för att jag skrattade och log nästan hela tiden

Vi började med att äta tacos till lunch och titta på  pingvinerna från Madagaskar innan min söta syster  bestämde sig för att ta ett bad. Haha där jag själv blev  badat med allt vatten jag fick på mig. Odlade till och med  skum skägg från bubblorna i badet när Molly kletade ut  det i mitt ansikte. När jag väl fått upp henne från badet  myste vi med godis framför en film innan vi gick ut i två  timmar. Hehehe även om hon envisades med att gå tre  meter, falla i en snödriva, för att sedan gå tre meter och  falla i en ny snödriva. Shit vad jag skrattade! När vi varit  ute ett tag och gått till vattnet bar lillans ben henne inte  längre. Lyfte upp henne på axlarna innan det bar hem till  ett nytt bad där hon fick som hon sa ” smälta ” igen. när  jag tog bussen hem med henne deklarerade Molly att hon  skulle flytta hem till mig och att det inte fanns någonting  jag kunde göra åt saken.

Efter att ha lämnat Molly på kvällen köpte jag ingredienser för en citroncheesecake som jag bakade till klassisk musik medan mina killar flirtade med mig. När bakningen var klar snackade jag med en kompis innan jag blev ockuperad med att titta på atlantis och måla en blå tavla med udda mönster och former.

Helvete, jag orkar inte ens beskriva allt som hänt idag och ikväll. Vill bara krypa under ett täcke och försvinna, för att inte se eller behöva veta att världen finns utanför. Vilken diskussion jag hade med Sebbe… Det var ett tag sedan en människa har sårad mig så pass mycket, även om jag förstår hur han tänker.

Ringde upp Sandra nästan direkt efter och bara grinade när jag försökte begripa vad fan som precis hade hänt. Min hjärna tolkar bokstavligt talat, förstår oftast inte hur människor kan tänka en sak och säga en helt annan. Hur förbannad jag än var är jag inte det längre. Snarare jävligt rädd för.

Kan inte säga exakt hur jag kände och varför jag gjorde slut förra veckan. Det jag vet är att jag behövde tänka, och om vi fortsatt vara tillsammans skulle jag berättat om pillret jag missade att ta. Vilket vid det tillfället skulle ge förödande konsekvenser. Det fanns redan så mycket att bearbeta, och med min historia vet jag inte om jag helt enkelt vart jävligt rädd för att Sebbe kom för nära. Fast när han sa att han inte ville ha mig på det sättet…

Det var som om det lilla, lilla springan som försiktigt försökte öppna upp dörren i tron om att det faktiskt fanns hopp slog igen och elden som dörren vaktade sakta bara dog ut.  Hur känner jag nu? Jag vet inte, jag har stängt av eftersom det tar för mycket av mig för att behöva tänka. Sandra och jag pratade om mycket som redan fanns i tankarna. Hon ville få mig att förstå att människor flyr när det blir för mycket att hantera. Att jag hade sårad honom så pass mycket när jag gjorde slut att han var så rädd för att bli lämnad igen att han skyddade sig själv. Detta kan jag verkligen förstå och acceptera.

Men sedan sa Sandra att han inte skulle läsa min blogg om han inte kände mer för mig, en persons känslor inte ändrades så fort. Att Sebastian var – hur var ordet hon sa – kär i mig men flydde. Varför säger han inte bara att ha behöver ha mer tid för att lista ut vad han vill? Eller var det med vilja han sårade mig så mycket? Han ska få den tid han behöver för att lista ut vad han vill och hur han känner. Under tiden ska jag försöka gå vidare så pass mycket att jag i alla fall försöker sova, äta och ta mina mediciner. Var jag så lätt att släppa att han inte ens hörde av sig och undrade vad som plötsligt var fel? Varför kämpade han inte mer?

Att inte ge upp, medan tårarna rinner som stilla floder över mina bleka kinder.